Grattis till min fina vän

Idag fyller underbara Jessica år och ikväll ska vi alla tjejer fira henne! Hoppas du får en super bra födelse dag gumman. Love u<3





Friendship

Together we can handle everything, despite the fact that we are on the A brown (haha)!


6 juni 2009- 6 januari 2011


19 månader idag♥

Du tog en halva med dig..

Nu när jag sitter här och läser om din sorg så kommer känslorna tillbaks. Man känner igen sig så mycket och jag vet ju vad vi pratar om.

Jag minns inte mer än att jag skrek varje morgon, jag ville ju ha dig tillbaks.. Du hade funnits där hela mitt liv. Ända sedan födseln. Men en dag var allting bara borta och det gjorde för ont. Det mesta är bara minnen nu.. Jag tror att jag glömmer bort mer och mer för att jag är för feg för att tänka tillbaks, för feg för att tänka på hur det kunde ha varit. Allting är så förvirrande, jag är säker på att du är en underbar människa, det är iaf vad jag minns. Du kunde komma ihop dig med folk och ha ett häftigt humör, och du var inte alltid den bästa på att ta ansvar men jag vet också att du var snäll, riktigt snäll. Du ställde upp och gjorde saker för våran skull, och du spenderade gärna dina sista pengar på oss. 

Jag minns att det var mitt på ljusa dan, jag hade varit busig och farfar ville prata med mig. Jag blev livrädd och smällde igen dörren till mitt rum. Han lovade att han inte skulle skälla på mig, för att det inte hade med det att göra så jag öppnade dörren. Jag trodde fortfarande inte på honom så jag stack bara ut huvudet. Mamma, farmar, Eva, Julia och Anton satt samlade runt köks bordet. Han bad mig att jag skulle sätta mig ner en gång till, han var väldigt lugn i tonen. Jag satte mig ner och lyssnade.

Han var på sjukhuset och det var för sent.. Allting var för sent.
Det hade gått så lång tid utan att någon hade agerat. Jag tror att jag förstog mer än vad jag tror. Bara inte just då, för i den sekunden så var det ju bara som en stor chock och jag skämdes så mycket. När jag tog steget in i rummet och såg honom ligga där så visste jag bara att allt skulle bli bra, jag ville inte lyssna på vad mamma sa.

Jag tyckte så synd om honom för alla sladdar han hade instoppade i hela kroppen, jag tyckte att det såg ut att göra så ont. Jag glömmer aldrig den där äckliga sladden som var djupt intryckt mellan halsen och bröstet på honom, jag kunde inte fatta att den gick rakt igenom. Mamma sa åt mig att jag kunde prata med honom, han skulle höra vad jag sa men han skulle inte kunna svara. Jag hade absolut ingenting att säga, jag var så rädd. Och jag visste ju att allting skulle bli bra så det kunde jag säga när han hade vaknat igen. 

Det var dags för Malins familj att åka därifrån, hon grät hela vägen hem. Jag minns inte riktigt vad jag gjorde eller hur vi tog oss hem därifrån, men jag vågade inte visa att jag var ledsen så jag sprang runt och lekte kull med min kusin. 

Jag minns inte heller när vi fick reda på att han hade gått bort. Men dagarna därpå var jobbiga. Jag minns inte så mycket mer än att jag ställde mig nedanför balkongen och skrek och grät varje morgon när jag skulle till skolan. Flera gånger blev mamma övertalad om att jag skulle få stanna hemma men många gånger blev jag också iväg skickad. I skolan när mina kompisar frågade vad som hade hänt så la jag till ett fult skratt för att ingen skulle se att jag var ledsen, jag skämdes så mycket för att prata om det och det gör jag än idag. Min fröken la till något som: Men ellinor det är väl inget roligt!? Och jag förstog ju direkt vad hon menade. 

Mina kompisar ville ju fortsätta att leka som vanligt och det var ju då som jag behövde dom som mest, men istället så stötte jag bort dom. Jag ville inte vara med och leka längre och jag började gå raka vägen hem efter skolan. 

På kvällarna skrek både jag och Julia. Vi skrek och vrålade efter honom. Vi låg nog bara och väntade på att han skulle komma in och säga godnatt, men han kom aldrig igen.. 

Åren gick och det var väl inte förrän då vi började leta efter svaren. Jag vågade väl inte fråga så mycket kring det men det kan jag tänka mig att Julia gjorde. Och Anton blev ju också äldre med åren så då stog ju han också där utan honom. 

Jag vet inte riktigt hur jag ska eller hur jag vill tänka kring allt det här. Det var så länge sedan allting hände och det värsta är nog bara att tänka tillbaks på hur jobbigt det var just då. Det är klart att det inte är lätt nu heller men betydligt enklare. Det svåraste av allt är nog att prata om honom, jag tror inte att jag har gjort det på riktigt sedan han gick bort. Jag och mamma har väl haft något kall prat om honom men inte mer än så, jag lyssnar mest. Jag tror att det kan vara så jobbigt just för att jag inte vet hur jag ska reagera, eller för att jag tror att andra förväntar sig en viss reaktion av mig. Men egentligen så måste det ju vara lika pinsamt för personen som frågar också, och jag förstår inte vad det är jag skäms över, jag har ju absolut inte gjort något fel. 

Du kommer inte tillbaks och vi blir aldrig en familj som förut igen. Men det är smällen man får ta ibland.. Jag minns en kväll när jag fixade mig inför en fest jag skulle gå på. Volymen var maxad och jag stod framför spegeln. När du gick bort så ärvde jag ditt halsband med dom där två fiskarna i. Jag har på mig halsbandet lite till och från, och just den kvällen, jag minns inte om jag skulle ta av eller på halsbandet, så hörde jag hur någon röck tag i mitt porslin bakom mig och liksom drog runt det i hyllan. Jag blev såklart väldigt rädd eftersom att jag är livrädd för "spöken". Men på ett sätt så visste jag att det var du. Som om det bara kändes på något sätt. Ibland får jag sånna där små vibbar och vare sig det är du eller inte, så kommer jag alltid att tro det!

Jag har många gånger fått höra av mamma att: du är så lik honom Ellinor! Ni har samma gångstil och du har fått hans personlighet. Har även fått höra att han mådde likadant psykiskt som jag kan göra ibland. Och vem vet inte bättre än min mamma? Men det här är ingenting som jag tycker är jobbigt eller mår dåligt över, jag är bara glad att han lever vidare i mig! Med mig! 

Allt blev så konstigt när du gick bort, det känns som att vi förlorade fler personer än en. Folk runt omkring oss började dra sig undan och bete sig konstigt. En del slutade höra av sig och släktingar som egentligen borde funnits där stack bara. En del har kommit tillbaks men några står fortfarande på fel sida. Det är klart att det var svårt för vår omgivning, dom visste väl inte vad dom skulle säga eller göra, men man gör det inte bara enkelt för sig och backar undan. Det var ju jobbigt för oss också, speciellt när det blev som det blev. 

Om du ser det här, så måste du veta att jag saknar dig av hela mitt hjärta. Det känns verkligen som att du är här nu, här inne i rummet och jag är jätte rädd. Men du ska veta att jag älskar dig. Du finns i mitt inre!



Teddybjörnen fredriksson


Ted Gärdestad- Jag vill ha en egen måne. Den här låten har alltid påmint om 
dig. När jag var yngre så sjöng vi alltid den här låten på musik lektionerna i 
skolan, jag försökte alltid att hålla mig så länge som möjligt men sen brast 
jag ut i tårar och sprang därifrån. Så kom alltid min lärare med varm oboy.


Dag 2- min första kärlek

Nu blir det faktiskt lite krångligt för mig.. Min första pojkvän(vi säger att han hette Olof) hade jag när jag var 12/13 år, vi var tillsammans i drygt 2 månader, lite mer. Men jag kan nog inte kalla honom för min första riktiga kärlek, det beror ju på hur man ser på det, men jag ser det inte så, utan enligt mig så har jag bara haft en riktig kärlek och det är min nuvarande pojkvän. Innan dess så har det inte varit något riktigt seriöst , eftersom att det som vi har nu är så mycket större. För mig så var det såklart stort DÅ, det är det som gör det så himla krångligt. 

Jag väljer då att skriva om Marko, eftersom att det känns rätt att kalla honom min riktiga första kärlek.

Jag lärde känna Marko genom min kusin, vi umgicks med samma personer och sågs då ibland. En kväll så skulle vi på samma fest ute i en stuga på "landet", han frågade vad jag hade för nummer, för på något sätt så hade han lyckats få min mammas nummer men han hade döpt det till mitt namn. Han hade messat numret och det visade sig att det var min mamma han hade skrivit med hela tiden, och min mamma trodde hela tiden att det var en kompis till henne som hon hade messat med, haha. Han fick mitt nummer och sedan fortsatte kvällen. Jag stog utanför stugan och gick in för att hämta något, när jag sedan kom tillbaks så såg jag att min stol var upptagen, jag letade runt efter en annan stol och när jag precis skulle sätta mig ner så sa Marko att jag kunde sätta mig i hans knä så jag gjorde det. Dagen efter det så messade jag honom, eller om det var han som messade mig, jag minns inte riktigt. Vi hörde av oss till varandra ganska ofta och jag pratade om helt ointressanta saker bara för att hålla konversationen igång(haha han har berättat nu i efterhand att han tyckte att jag ställde konstiga frågor osv). Vi började träffas och det klickade direkt, jag blev stört förälskad. Men ack så nervös jag var, jag var tvungen att supa mig full vissa gånger(han märkte aldrig något) för att jag skulle våga träffa honom, jag var så rädd att göra bort mig(bra av mig att hälla i mig alkohol då hehe). Men som småningom så försvann nervositeten med tiden, och vi blev ett par ganska så fort. Vi gjorde allt tillsammans, vi åkte ut mitt i nätterna och badade nakenbad, vi hade mysiga utekvällar med vänner(grillning, bad, brasa), vi hade det jätte roligt. Vi var med varandra i stort sett VARJE dag på sommarlovet, det var ett jävla tjat om att vi skulle tröttna på varandra om vi fortsatte att vara med varandra så mycket, men tiden gick och så blev det ju inte. Han fick mig att skratta, han var roligt och det gjorde allting mycket bekvämare. Om ens situation var jobbig så drog han ett skämt och allt blev mycket mer avslappnande. Jag drack ganska mycket när jag träffade honom, och första gången jag åt med hans familj så hade jag supit hela natten och var fortfarande full.. Det är faktiskt ganska pinsamt men det var förut så jag kan dela med mig av det. Nu har vi det jätte bra, det är en del mer bråk nu än vad det var förut för nu känner vi ju varandra ut och in. Men sånt brukar oftast lösa sig, annars får man ta tag i det som det kommer. 



Love

Här var i i globen och hade kollat på Monster Jam

Kärleks bus

Ensamma hemma kvällar/dagar





Skansundet

Krök hos Jessica

Släkt träff hos Marko :)

17 månader.

Idag är det 17 månader för mig och Marko. Är glad att vi är sams nu, det är svårt att släppa taget om någon som man gått igenom så mycket med. Grattis till oss :)









The love is strong

Hej hej allesammans!
Just nu sitter jag i min säng och har precis läst lite ur Linas kvällsbok 2.

Om du tänker dig en cirkel som bara går runt och runt, som alltid kommer tillbaks tills samma punkt där allt började. Precis så känner jag nu, att det här aldrig funkar.. jag blir så himla arg och ledsen! Fan för allt det här.
Känner mig lite patetisk när jag skriver sånt här på bloggen, men det handlar faktiskt om mitt liv, så varför inte.

Jag kan då passa på att skriva lite om det som får mig att må bra.

Sedan första dagen du fick mig att känna den där känslan, så har den alltid funnits kvar. Du har alltid lyckats få mig glad på något sätt, och jag har aldrig förstått hur. När jag är som svagast och bara vill krypa ihop, så har du funnits där och fått mig att känna mig bättre. Du har alltid gjort ditt bästa för att få mig att må bra. Och jag är tacksam, jag kan nog egentligen inte föreställa mig någon annan än dig. Det har alltid gått upp och ner för oss, men varje bråk har vi klarat av att hantera, vi har klarat av att prata ut om allting. Och då borde det få vara för alltid. Men vem vet, den dagen då vi inte passar för varandra längre kanske kommer, men jag önskar att jag får behålla den känslan jag har nu, föralltid! Det skulle inte finnas något bättre än att få dela allt med dig. För alla sena sommarkvällar och nattbad får mina ögon att bli fyllda, den kärleken var så fin, så varm. Jag tänker ofta tillbaks och det får mig bara att le, att fortsätta tro, på oss. Att vi faktiskt kan klara av allt och få leva med varandra, föralltid. Jag minns en sommarnatt, bara jag och du, vi tog bilen och tog ett nattbad, där kramades vi i vattnet tills vi båda höll på att bli till is. Vi ville inget annat än att bara få vara med varandra, och det var vi. Minns du? Jag minns hur du pratade med mig, hur du fick mig att inse dom allra vikrigaste sakerna. Och jag minns även hur du lärde mig att se på saker på ett annorlunda sätt. Jag minns hur vi båda smälte när vi såg varandra. Så länge jag ser tillbaks på allt det där fina, så kommer jag aldrig kunna sluta hoppas och tro. Saker händer, och saker förändras, men du kommer alltid vara densamma för mig. Jag kan inte sluta skriva, jag vill bara fortsätta, jag tänker på dig! Jag vet att jag inte är så bra på att berätta hur mycket jag älskar dig, för jag är bättre på att uttrycka mina känslor genom att skriva.. Men.. Jag älskar när du ligger kvar i sängen på morgonen för att se mig i ögonen, kyssa mig och säga hur mycket du älskar mig. Jag älskar när vi sitter på en bänk i parken, du kysser mig och oavsätt hur mycket folk det är som är där, så fortsätter du. Jag älskar när du kallar mig gullgull för att jag är så liten och gosig i dina armar. Jag älskar när DU blir så glad för att du har överraskat mig med något fint. Jag älskar när du ringer mig på kvällarna utan att ha något vettigt att säga. Jag älskar när gråter i min famn, för då vet jag att du verkligen har släppt in mig. Jag älskar när du säger något som jag inte förstår, och sen skrattar åt mig för att du tycker att jag är så söt. Jag älskar när du skriver gulliga saker till mig i smyg i mina hemliga böcker. Jag älskar när du frågar om jag behöver hjälp med mina läxor. Jag älskar när du frågar mig hur jag tycker att du ska göra i olika situationer. Jag älskar när du inte blir arg trots att jag skriker på dig.Jag älskar när du försäkrar mig om att du kommer älska mig föralltid, att det kommer vara jag och du förevigt,att du kommer älska mig i nöd och lust. Jag älskar när du tar mig på allvar och förstår att jag har rätt i något. Det finns vissa saker som du gör som får mig att bli varm inombords. Det är det som jag precis har skrivit ner. Jag är så himla glad och tacksam för alla minnen vi har tillsammans, och alla minnen som vi kommer få tillsammans. Jag ser redan fram emot sommaren 2011 med dig. Du är min första riktiga kärlek, jag trodde alltid att dom jag hade förut var på riktigt, men när jag väl träffade dig, så förstog jag att jag hela tiden hade så fel. Vad som än händer så kommer jag alltid minnas dig, du kommer alltid finnas i mitt hjärta, och jag ser fram emot att berätta för mina barnbarn om hur vi träffades, och våran resa efter det, med eller utan dig!

My happiness

Kärlek är att tala sanning, kunna lita på varandra och att känna sig trygg. Kärlek är en blomma som kommer att blomma föralltid. Kärlek är att kunna vara sig själv, kärlek det är att uppleva någonting fantastiskt!

Kärleken jag vill ge, den finns oftast inte me
hur var det när orden inte ville komma fram
jo då fick jag ändå alltid ligga i din famn
jag undrade hur länge du skulle stanna kvar
du fick mig alltid att må bra
när jag behövde hjälp med mina kryckor
så var det du som fick fram mina skratt rynkor
jag lovar att lågan kommer brinna
den ska aldrig få försvinna

Om jag inte hade varit där
så hade vi aldrig träffats så såhär
det var den sjätte
som det blev till något bättre
jag minns hur du såg på mig
när jag satte mig på dig
och när det var fråga om tid
så var det bara vi
jag kommer att stanna kvar
så länge du är rar
om du vill dela med dig av din framtid
så kan jag lova dig ett föralltid

Jag har tur som får spendera så mycket tid med dig, jag älskar dig Marko ♥

You're my hero

Jag vill att du ska vara här, jag vill att du ska hålla om mig i din trygga famn, för där är jag säker. Jag vill ha dig här föralltid. Du får mig alltid att känna att jag har ett värde, du visar att jag betyder något och det får mig att bli säkrare. Du skyddar mig alltid när någon är elak och jag älskar dig för det, även om jag inte alltid vill att du ska lägga dig i. Jag klagar inte när du inte har någon parfym, för jag tycker om hur du luktar. Jag bryr mig inte om du inte har vax eller gelé i håret, för du är mycket sötare utan. Jag bryr mig inte om du duschar utan shampoo, för du luktar så mysigt utan. Det gör inget om du är ledsen, för jag kommer att vara ledsen med dig. När du pratar om våran framtid så får du mig att må bra, för jag vill ju dela resten av mitt liv med dig. Jag är glad för att du tar åt dig av mina åsikter, att du lyssnar och förstår, men framförallt så är jag glad över att jag kan kalla dig min hjälte. Du räddar mig alltid när jag sitter i knipa, du får alltid smärtan att försvinna och du lyckas alltid få mig från botten till toppen. Jag älskar fjärilarna som börjar flyga omkring när du kommer i närheten eller säger något snällt. Om du vill att vårat barn ska heta Luna så kommer hon få göra det, den dagen kommer. Jag vill inte att du ska glömma att jag älskar dig mer än jag kan bevisa med ord eller kyssar, du är värd så mycket mer än så. När jag tänker på hur vi träffades, så är det något som säger mig att vi är menade för varandra, men att vi måste klara av det hela vägen. Jag kan inte föreställa mig ett liv utan dig, det skulle vara livlöst.